Söndag, och jobb...

Jaha, då sitter man här, på en söndag. Första dagen på hela veckan som solen skiner, på riktigt. Så ska man sitta här inne ett par timmar. Och det första man får göra är att vänta en stund på att ens kunna börja jobba. Så då får det bli några rader här.

Var hemma och hälsade på föräldrarna igår. Var trevligt. Blev en vända med jakt med pappa och farbror. Rådjur stog på dagordningen. Markerna vi ska jaga på ligger några minuter utanför Grästorp bara, mot Flakeberg. Så vi byter om och tar oss iväg. Jag med dubbla ullstrumpor över gipset och mina bara tår. Det blåser trots allt en del. Jag får det passet som är enklast att ta sig till, 7 meter från bilen där vi parkerar. Verkar som farsan tror jag är rörelsehindrad eller nått...

 Iaf, pappa ska va snäll och hjälpa till och ställa fram en campingstol där jag ska sitta de närmaste dryga två timmarna. När vi kommer runt knuten på skjulet där jag ska sitta, så ser vi en get med killing, som står ute på åkern, kanske 150 meter bort. Vad jag ser, så ser de helt plötsligt väldigt vaksamma ut, trots att vinden ligger på från deras håll. Vilket min kära far inte ser (ja, han behöver glasögon på heltid, men vägrar inse det), så han pratar på å grejjar, trots jag ber honom smyga. "Nä, vinden ligger på från dem, så de kan inte höra oss". Yeah Right. Tar inte många sekunder innan de studsar iväg i full fart åt motsatt håll. Tack pappa.

Bara att slå sig ner och vänta då. Tur jag har kaffe med mig. Sitter med bra uppsikt ut över åkern och där vi tror att de ska komma ut. Har till å med och bra klycka på björken framför mig att vila bössan på om jag ställer mig upp och ska skjuta sen. Blåser gör det, rakt på mig från den öppna åkern. Och det är ingen varm vind. Huga... Aja, bara att bita ihop och sitta och aktivera småmuskler då och då för att hålla igång lite cirkulation och hålla värmen någotsånär, trots trippellager me kläder. Väntar, å väntar, å väntar. Ser en mörk form röra sig på åkern bortanför "min" åker. Så jag lägger upp bössan och kikarsiktet och tittar. En fågeljävel. Först tycker jag det ser ut som en fasan... Går och sprätter som om han ägde åkern. DOck ser den lite väl stor och mörk ut för att vara en fasan. Så en tjäder är nog mer troligt... Aja, långt bort är den iaf, säkert en 250 meter. Och det är inte fågeljävlar vi ska ha. Men lite underhållande att titta på då och då. Drar vissa paraleller till kroglivet och beteendet hos vissa män på krogen. :-) Vi står inte så långt ifrån djuren ändå, när man tittar på vårt beteende när det kommer till att försöka få tag på en partner. =)

Börjar frysa... och en timme kvar innan återsamling... Usch... Men men, bara att bita ihop. Tur man har åtkomst till lite internet på telefonen. =) Uppdaterar facebook och får lite syrliga kommentarer som svar på att det enda jag sett är en fasan... aja, det får jag ta. Ändå skönt att vara ute på jakt, det är en speciell känsla att sitta där, gömma sig, och bara vänta. Men så, helt plötsligt, kommer det ut ett djur ut skogen, kanske 140 meter bort. För långt bort för att skjuta i vilket fall som helst... Men upp med kikarsiktet och kolla. Jodå, en fin get. Väntar och kollar på klockan. 15.46. Faan, skulle va just min tur om pappa kommer tillbaks från sitt pass nu, och knakar och grejjar igen. Men jag ställer mig upp och lägger upp bössan i klykan och gör mig redo. Geten går trots allt sakta närmare mig medans hon betar. Väntar och väntar och siktar. Ännu för långt bort för ett säkert skott, speciellt som vinden blåser rätt hårt, och sned motvind. Påverkar ju kulbanan en del trots allt på det avståndet. Väntar. Hon kommer sakta närmare... Det är sådant här man sitter här ute för! Lägger återigen an för att sikta och se om det ser bättre ut...

BANG!! Va i helvete??? Inte var det jag iaf.. Men geten står lugnt kvar.. Phuu... BANG igen. Helvete!! Nu sticker rådjuret, inser att det nog är bäst. Självklart kommer skotten från pappa, 100 meter bakom mig. Bäst för honom att han fick nått.

Går och möter honom. Så kommer han släpandes på en rävjävel!! Helvete!! Well, ingen idé att va sur över, hänt är hänt. Och rävarna går rätt hårt åt rådjuren också. En bekant i trakten där grävde upp ett rävgryt för ett tag sen, och hittade 23 rådjursskallar liggandes i grytet. Snacka om rådjursjägare! 

Well, det var jakten för den här gången. Skönt att komma ut iaf. 

Och nu är det färdigladdat här med jobbgrejjen, så nu kan jag börja jobba!

Another week

Jaha, då har ännu en vecka gått... Foten börjar kännas bättre. Till och med så bra att jag i tisdags enligt vissa tog mina galenskaper till nya nivåer. Men vaddå? Är man sugen på att spinna och svettas som en tok, då är man!

Så, iväg till närmsta cykelaffär och inhandla ett extra par spd-klossar, sen till det tyska stora byggvaruhuset och införskaffa lämpliga skruvar för att fästa klossen under den gummisko som jag fick med till gipset. Är faktiskt inte bara jag som tänkt tanken. Även min underbara instruktörska har kläckt idén och kom glatt och talade om den endast några dagar efter operationen. Men jag tror inte hon trodde att jag skulle göra allvar av det däremot... ;-)

Så, hur gick det då? Tja, vänsterbenet fick jobba som en tok då den trasiga högerfoten inte orkade belastas allt för mycket. Men tydligen tillräckligt mycket, då jag i ett upptramp lyckades slita upp gummiskon från spd-klossen. Skruvarna höll helt enkelt inte. :-(  

Men ge upp, det går inte. Snabbt av med gummiskon och i med gipset i rem-klämman på andra sidan pedalen. Tur att gips-utvecklingen gått framåt så det blivit såpass tunnt att det fick plats. Bara spänna åt och sätta igång och trampa igen. Till och med stående gick bra, dock med viss variation i tempot, då jag när vänster skulle upp, och trasiga höger ner, fick bromsa med vänster för att inte belasta höger alltför mycket. Menmen, det är ju träning det också...

På det hela gick det bra. Enda problemet var att svetten från underbenet och foten verkade samlas upp i botten av gipset, och började mjukna upp i fotsulan. Men så länge de bara är sulan, och inte hälen, vristen och underbenets gips som blir mjuk ser jag inget problem. Så på söndag är det dags igen!

Over and out!

Onsdag igen...

Ja, då har det gått en vecka... För exakt en vecka sedan nu så låg jag på operationsbordet och fick foten fixad. Har väl inte direkt varit en händelselös vecka. Har ju hunnit med både gymbesök, hälsa på vänner på Tjörn, bio och konsert. Inte så illa för att vara en handikappad stackare. ;-)

Men det hade aldrig gått att göra så mycket om det inte varit för alla underbara vänner som ställer upp och hjälper till. Framför allt med skjuts. Gamla som nya (speciellt nya, visar vilka underbara människor ni är, redan från start). 

Var på konsert i Konserthuset här i stan igår. På Lundell. Har varit tveksam till honom större delen av livet, men för ungefär ett år sedan började Malin prata om honom, och det märktes att hon nästan är besatt av honom. ;-) Tja, får väl ge honom en ordentlig chans tänkte jag. Och väl var väl det. För bra är han. Många avvisar honom som en försupen gammal gitarrplinkare. Men så fel. Han är otroligt duktig. Och otroligt mångsidig som artist. Och nu fick jag se honom live. Har iofs gjort det förut, men var så liten så jag kommer precis ihåg det. Mamma och hennes vän tog med mig till Skara Sommarland och Ulf Lundell. Kan det ha varit -84? eller ännu tidigare? Liten var jag iaf.

Så jag har inte så många musikaliska minnen från honom. Men nu har jag. 3 timmar höll han på. Började med en timmas akustiskt framförande. bara han, en gitarr och ett munspel på en stol på scenen. Väldigt lugnt. Sen kom hans band upp på scenen också, och en helt annan ljussättning tog vid. Väldigt enkel, men otroligt snygg och effektfull. Och det blev ett helt annat tempo och fart i musiken. Mycket mer i min smak. :)

Och ett skönt mellansnack. Bästa var nästan presentationen av Öppna Landskap. 

"Blev stoppad av en invandrar på Plattan häromsistens. 

- Är det du som är Ulf Lundell?

-Ja

-Som skrivit Öppna landskap?

-Ja

-Underbar låt, den bilden av Sverige jag hade när jag kom hit. Skriv den igen!"

Och enligt mig så var Hon gör mig galen kvällens bästa låt/framförande. Satt och väntade på någon av 

Den natt som aldrig dagas

Laglös

Stampa på den

De herrelösa hundarnas dag

men det kom ingen av dem. :-(

De 4 är förövrigt mina favoriter. Eller. De fyra ihop, på skivan Fanzine. Live-inspelning. Och de 4 avslutar hela skiva. Helt underpart parti. :-)

Well, dags att avlägga besök på gymmet här nu. Ha en bra dag allihopa!

 

Helt jävla omöjligt!!

Hur faan kan det ALLTID bli så? Hur svårt ska de kunna va för Djurgården att slå det där jävla indianpacket??  Började med att jag fick lite hånfulla sms från Sofie när jag satt på bussen ut till Kållekärr. Sen fick jag se resultaten på texttv i mobilen... Usch å fyy!! Men det är glömt nu.

Till det roliga istället. Hälsade på Patrik å Camilla och lille Melvin igår. Och han  var bara för söt, 4 veckor gammal! Gjorde inte så mycket mer än åt och sov iofs, men ändå. Nått har nog hänt med mig iaf, för inte ens när han låg och gjorde ljud och skrek en del, tyckte jag det var störande. Har jag alltid gjort med småbarn förut. Men inte nu... scary....

iaf, var en väldigt trevlig kväll, med god mat och trevligt sällskap. Camillas kusin och sambo med kompis var där också, med deras 5 månader gamla hundvalp. Och han var lika söt han. :-) Och lite mer livlig. ;-)

Nu ska jag röjja upp lite här, föräldrarna är på väg på besök... 

Up N' Running

Tja, kanske inte springades. Men på gymet iaf. Kryckade mig ut till bussen, åkte 3 hållplatser och hoppade in på gymet. Funkar inte att bara ligga här hemma och slöa. 

Körde 45 minuter styrka för överkroppen. Mest axlar, men även en del rygg, bröst och bål. Inte så jättetungt än så länge. Men skönt att komma dit och köra en stund, och inte känna sig bunden till lägenheten bara. :-)

Ha en bra kväll!

Heavy Metal is the shit!!

Tja, då var det bara att åka vidare till Axessakuten för röntgen då. Annika är otroligt snäll och följer med återigen och kör. När jag fått registrerat mig i kön åker hon dessutom och handlar elastisk binda och lunch till oss båda, då vi inte hunnit med nått sånt än. Hon både inner tillbaks och vi hinner äta lunchen innan jag kallas in till röntgen.

Under tiden har jag jagat runt på någon som kan ta hand om min stackars hund som sitter hemma och väntar på mig. Skulle ju åkt hem efter innebandyn och rastat honom ju. Visar sig att min moster och kusiner är i stan, så de kommer med en gång och hämtar nykeln till lägenheten och tar hand om Nisse. =) Underbart, då är det fixat. De tar dessutom hand om honom tills dagen efter, då pappa kommer ner och hämtar honom. Så den saken är ordnad iaf! 

Röntgen då. Visar en "snedgående fraktur i distala delen av fibula - laterala malleolen på höger sida med drygt 2mm dislokation". Så det bär av vidare till ortopedakuten på Mölndals sjukhus. Men med kryckor numera. Rätt skönt att slippa hoppa på ett ben bara faktiskt.  Återigen med Annika bakom ratten. Får henne dock att stanna till på Lasse på Heden för att köpa mig en eko-burgare med kött från halländska fribeteskossor, så jag är laddad för en lång kvälls väntan på akuten, tror jag. 

Kommer in och registrerar mig 17.40 i receptionen. Får vänta kanske 10-15 minuter, sen kommer jag in och får lägga mig på en brits i ett gipsrum för undersökning. Först kommer en kvinnlig läkarstudent in och klämmer lite på vristen och kollar. Aldrig har så kalla fingrar känts så sköna mot huden när hon tar på det varma och svullna området över fotknölen. :-) Men ont gör det. Och när ortopedläkaren kommer in, norrman för övrigt..., så klämmer han lite till, och även på insidan av foten, där ingen har klämt tidigare. Och gör förbannat ont där också. Vilket tydligen visar klart på att det behöver opereras. Så jag blir inlagd och uppkörd till ortopediska vårdavdelningen i väntan på operation. Kommer upp kl 21. Och får massa mackor och jos och blir jättebra omhändertagen. :-) Och lite smärtsillande och så. Somnar gott och väcks kl 6 för mer piller. Men ingen frukost. :-(   Dock blir jag nerrullad till operation vid 11 redan.

Får lägga mig på mage för att få en blockad på en nerv som går bakom knäet ner mot motleden. Dvs, de stänger av hela nerven, som tydligen är tjock som ett lillfinger, med nått ämne, så fotleden är bortdomnad i 10-12 timmar. Sen rakar de foten och halva benet och tvättar så noggrant så. Och blir rullad in i salen och flyttar över mig till operationsbordet. Där får jag en mask med syrgas och börjar andas som i dykardräkten och regulatorn där, lugna djupa andetag. Sköterskan sprutar in nått i armen som ska göra mig lite snurrig i skallen och sedan söva mig. Jag ligger där och svarar nej på frågorna om det snurrar något, för det tycker jag inte det gör. Och så vips så vaknar jag upp i uppvaket. Blinkar några gånger och ser att klockan gått några timmar. Hmm.. va faan hände?? Snygg sövning, helt klart, märkte aldrig att den kom över huvudtaget. Blinkade några gånger till och fick ordning på synen och känner att jag är grymt hungrig. Så det första jag får ur mig när en sköterska kommer och fårgar hur det är är "Jodå, käns bra. När får jag äta?"

Hmm säger hon. Normalt sett så brukar folk må illa och gärna spy när de vaknar ur narkos säger hon. Jaha, säger jag, men jag är hungrig. Kan jag iallafall få lite vatten? Och det fick jag iaf. Fick vänta en 40 minuter till på att komma upp till avdelningen. Som tur var så tjatade sig pappa in på uppvaket, vilekt han normalt sett inte skulle få gå in på. Och när han blev utkörd lyckades jag behålla tidningen han hade med sig. =) Så när jag de insåg att jag satt upprätt och läste tidningen en halvtimme efter jag vaknade fick jag dem äntligen att släppa upp mig till avdelningen. :-)

Väl där lyckades jag övertala en sköterska att leta fram nått ätbart. Och hon hittade en portion från lunchen som stog kvar i en kyl där. Jippie! Aldrig har kassler och potatis smakat så bra på sjukhus! Men nen portion var lite lite, för det gnagde fortfarande i magen. Tur att det bara var en timma kvar tills middagen. Under tiden passade jag på att hoppa upp på kryckorna och gå på toa, då det tydligen var viktit att kissa igen efter operation, då sövningen kunde får hjärnan att tappa kontakten med blåsan... Det var det ingen som varnade om innan! Well, då jag redan börjat klunka vatten på uppvaket, och fick en hel kana vatten på avdelningen när jag kom upp var det snart fixat. Dock såg sköterskorna väldigt förvånade ut när jag jag satte mig upp i sängen och hoppade iväg på kryckorna till toaletten. Vad nu då tänkte jag... "Jo, alltså, är du säker på att det går bra? Normalt sett så brukar nyopererade och sövda personer inte ta sig upp ur sängen samma dag, framför allt inte utan hjälp..." 

Well, antar att all träning gett resultat. Så återigen, Tack Sportlife! =)

En stund senare fick jag besök dessutom, dock var besökstidenn slut, så de fick inte komma in på rummet. Bara att ta på sig ett par av sjukvårdens fina och stora mjukbyxor och hoppa ut till korridoren och soffgrupperna istället. Återigen tveksamma blickar från personalen... jaja, I get it, men nu är det så att jag är envis, försök att fatta det. ;-)

Och därute sitter Malin och har dessutom med sig Al, killen vars träningspass jag missade på tisdag-kvällen. Riktigt glad överraskning! =) Och godis hade de med sig också! Underbart! Var skönt att få tjata bort en timma och bli lite pikad för att jag fick åka rullstol ner till röntgen. Jepp, Angelica, den snällaste sköterskan av alla, fixade så jag fick röntga resultatet av operationen redan på kvällen, så att det var redo att granska för läkaren på morgonronden. Så jag fick sällskap av Malin och Al ner till röntgen, och fick finna mig i att jag blev fotad, strandad i en rullstol. Tyckte jag kunde hoppa ner själv, men någonstans drog sköterskorna gränsen sa de. jaja, får väl ge mig då, när de har de tonen på rösten. 

Sov sen inte så mycket på natten, då jag kände mig rätt pigg. Sedan kom morgonronden och läkaren sa att det gick bra. Har fått en metallplatta och sju skruvar inopererade. Och han drog en liten radda förhållningsregler, återbesök om tre veckor och så. 

Sen vidare till gipsningen för att få stödskenan ersatt med gips. "Vilken färg?" frågade de. What? Finns det annat än vitt? Så nu har jag ett snyggt svart gips. All Rock 'n Roll-foot. Heavy Metal inside and Black Metal on the utside. ;-)

Sen kom sjukgymnasten och gav mig några övningar för att hålla lårmuskulaturen igång medans jag är gipsad. Som att jag inte kommer att träna ändå... Try to stop me... Och så fick jag göra examensprov på kryckorna för henne också. Visa att jag kunde ta mig framåt och sen ut i nädutången och trapphuset för att visa att jag kunde gå i trappor också. Funkade visst tillfredsställande, för jag blev frisläppt och en sköterska beställde en taxi åt mig, och vips så var jag hemma. =)

Och nu sitter jag här. :-)  Home sweet home! Dags att kika lite film och sen sova. Och i morrn tänker jag hoppa iväg och ta mig till gymet. Här ska byggas överkropp medans högerfoten och vaden får vila!

Over and out!

Broken, Beat and Scarred...

Ja, så då sitter man här. En i statistiken. En av alla benbrott som skapats i den elaka sporten innebandy. :-)

Spelade som vnaligt innabandy med kollegorna och några SKF'are på lunchen i tisdags. Men denna gång han jag inte ens bli uppvärmd och svettig. Efter ca tre minuter sprang jag hemåt för att försöka bryta motståndarnas uppspel. Kommer längs vår vänsterkant och börjar svänga in mot mitten framför målet, där en motståndare stog helt ren, och ytterligiare en motspelare är på väg ner i motstående hörna med bollen, redo att spela in. Så jag måste ju börbi spelaren tänkte jag. Springer så tätt inpå det går utan att springa in i honom. Men kommer lite för tätt på, och tvingas till ett hopp över bakdelen på honom. Ska ju va lugnt, där han står framåtböjd. Tänkte jag. Men nått händer, och hanbörjar resa sig upp samtidigt som jag är i luften...

Hans rygg träffar  mina höfter, och trycker båda benen åt vänster, medan överkroppen håller sig kvar där den var, och allt fortsätter framåt och neråt. Jag har högerbenet redo att landa på som planerat, det är bara det att stöten från motståndaren får mig att ha högerfoten placerad alldeles för långt till vänster om lodlinjen, nånstans därute där vänsterfoten borde varit. Och hela kroppsvikten kommer ner på den, samtidigt som jag har full fart framåt... Känner att foten landar snett och börjar sträckas alldeles fel. Samma sak med knäet, sträcks i väldigt fel vinkel och smärtar. Och så kommer ljudet. Det närmsta jag kan komma är det ljud som kom när vi härom helgen styckade rådjur och knäckte av klöven från skanken... Och det gör ont. 

Och det slår mig senare att min första tanke är "faan, nu kommer jag inte kunna köra Al's sista BT-pass på gymmet ikväll". Något idiotiskt kanske, sett så här i efterhand, men vad gör man när man gillar träning...  Well, inser faktiskt inte att jag brutit nått. Det gör självklart ont, men ändå inte så hemskt, tycker jag. Så jag tar mig upp på vänsterbenet och hoppar enbent ut över sargen och lägger mig på läktaren med benet i högläge, och matchen fortsätter. Killen som touchade mig ger sig iväg och letar efter kylmedel och Annika letar dower-binda. Men inte nånstans på hela träningsanläggningen finns varken en kylpåse, kylspray eller en liten sketen elastisk binda!! Sanslöst, för att vara en av stans största anläggningar...

Jaja, jag kyler ner så gott det går med kallt vatten från en  vattenflaska. Kommer på att jag har telefonmöte om en serverflytt strax därpå, så jag tar mig upp och hoppar på ett ben hela vägen genom hallen, och ner till omklädningsrummet och duschar å så. Gör tokont och kan inte ens tocuha golvet med högerfoten. Men eftersom jag varken stukat eller brytit något innan vet jag inte hur det "ska" kännas, och alla antog eftersom jag inte skrek så mycket, att det bara var en stukning. Klarar av telefonmötet och får dem som borde gjort sina saker tidigare att göra dem jävligt fort istället. Och när jag är klar kommer Annika ut och är ombytt. 

Denna underbara kollega och vän. Ställer upp och kör mig till SportRehab för en första undersökning, då hon tycker det är lika bra att idrottsskade-utbildade människor kollar på det så det blir rätt från början. Och tacksam är jag för det. Kommer in till Alexander, som jag ska ringa och uppdatera i morgon förresten... Som klämmer lite, och trycker och börjar humma när han trycker tummarna långt upp på sidan av vaden, och det fortfarande gör ont nere i fotleden... "Det är nog bäst att du får detta röntgat, mycket möjligt att det är en fraktur också, och lika bra att kolla upp det".